Från prestation till närvaro - Peter har ställt om
Peter Rovérs morgonrutin är numer orubblig. Telefonen är avstängd. Han har redan hunnit träna lätt, mediterat och ätit frukost i lugn och ro när klockan slår 08.00.
”De där två till tre timmarna på morgonen är heliga för mig. Då återställer jag mig själv. Resten av dagen kan balla ur, men jag vet att nästa morgon kommer och då kalibrerar jag om och balanserar mig igen.”
För den som känt Peter länge är detta en ny sida. Långt ifrån det liv han själv beskriver som ”bit ihop och kör på”.
Var alltid på väg till nästa grej
”Jag har levt med en prestationsbaserad självbild. Jag var alltid på väg till nästa grej. Bet ihop och körde på. Så såg mitt liv ut i många år.”
Ändå har fröet till något annat funnits länge. Redan för trettio år sedan fick han böcker av en nära vän. Böcker som handlade om självkännedom och andlighet.
”Jag tror att signalerna fanns där redan då, men jag var inte redo att ta in dem.”
Livet fortsatte ändå i högt tempo. Det var jobb, prestationer och nya mål. Men sakta började en längtan växa. För sex–sju år sedan började Peter åka på retreats. Först för sin egen skull, sedan också för att utvecklas i relationen tillsammans med sin partner Karolina.
”Det tantriska livsperspektivet blev ett sätt att upptäcka saker hos mig själv, men också att utvecklas som par.”
Krisen vid 50 öppnade dörren till något nytt och till alla känslor
Den verkliga vändpunkten kom när Peter fyllde 50.
”Livet gav mig en kris. Kroppen gick in i sympatiskt nervsystem med stresspåslag, oro, allt. Min första reaktion var som alltid: bit ihop och kör på. Men den här gången bestämde jag mig för att göra tvärtom. Jag ville se vad det här var på riktigt.”
Han stängde ute det mesta av omvärlden. Under ett halvår levde han nästan asketiskt utanför jobbet.
”Jag mediterade som en galning. Provade olika tekniker, åt nyttigt, drack ingen alkohol. Var ute mycket i naturen. Så fort jag fick ett stresspåslag tränade jag. Jag sov 10 timmar per natt. Och känslorna kom; sorg, rädsla, ilska. Allt det jag burit på men aldrig mött.”
När våren kom satte han en symbolisk gräns för sig själv; från inerti till energi.
”Jag bestämde att när björkarna började slå ut, då skulle jag också börja slå ut. Det blev min vändpunkt.”
Han öppnade upp livet igen.
”Jag älskar att laga mat och bjuda hem folk. Det hade jag tappat, men nu började jag njuta av det igen. Livet blev enklare, mer öppet och rikt.”
Disciplin som superkraft
Disciplin har alltid varit en av Peters starkaste sidor. Skillnaden är hur han använder den idag.
”Jag mediterar varje dag, och jag har gjort det i två år nu. Vi är ett gäng på tio personer som kopplar upp oss klockan sex varje morgon. Jag läser en text, vi mediterar en halvtimme, och sen önskar vi varandra en bra dag. Den där rutinen är ovärderlig.”
Han startade också en boxningsgrupp, för att nå de känslor som låg djupare.
”När jag jobbade med mig själv fick jag inte tag på ilskan. Så jag startade en fightgrupp. Vi är tio personer som träffas på lördagar, boxas, dansar, skrattar och ventilerar vårt inre väder. Det är seriöst, men samtidigt lekfullt. En ventil som fungerar.”
Att leva istället för att fly
Peter beskriver sig som vaksam på att inte fastna i att hela tiden söka nästa retreat.
”En del blir beroende av att åka iväg bort ifrån vardagen, men man måste kunna ta med sig insikterna in i vardagen också. Jag åker på flera retreats per år för att vidga mina perspektiv men har inte varit på något “tuffare” retreat på två år. Jag tar med mig små doser i vardagen istället. Det finns så mycket runt omkring oss om vi bara vågar se dem.”
Balansen är viktig för honom.
”Jag älskar att dricka vin, jag älskar att snusa, jag älskar god mat och njutning i allmänhet. Jag vet att allt inte är hälsosamt, men jag vet också att livet handlar om att hitta balansen.
“Jag litar på att livet ger mig det jag behöver”
Den största skillnaden mot tidigare, menar Peter själv, är att han har slutat försöka kontrollera livet.
”Jag litar mer på att livet ger mig det jag behöver. Och är jag en god person, så kommer bra saker till mig. Det gör mig mer autentisk och mycket mer närvarande.”
Det nya perspektivet märks också i hans arbete. Han leder grupper med företagsledare och elitidrottare; människor som ofta är på väg mot nästa prestation.
”Tidigare körde jag morgonträning med dem. Nu leder jag meditation. Jag ser hur många blir nyfikna på att stanna upp och reflektera. Att vara lyckad som i framgångsrik är ofta inte samma sak som att känna lycka på riktigt.”
Det som triggar oss hjälper oss att växa
En stor lyx är att dela den här inre och yttre resan med sin partner Karolina, tycker Peter.
”Vi gör våra personliga resor, men vi är också inne i det här tillsammans. Att kunna spegla varandra, att se när man triggas av varandra, att prata om allt, det är en enorm gåva.”
Han berättar om uttrycket ”Okay - here we grow again”, som han har programmerat in i sitt tankesätt.
”När jag blir triggad så tänker jag det. Istället för att bli frustrerad blir jag nyfiken. Varför reagerade jag så här? Vad kan jag lära mig och hur kan jag växa av detta? Jag försöker vara mer öppen, se på det som händer med “öppen hand” och lita på att livet alltid visar vägen”.
Möten som består
Han beskriver att den kanske största insikten han har fått är att riktiga möten aldrig försvinner.
”När jag vågar ta bort rustningen och skalet uppstår kontakt på riktigt. Har du en gång haft ett sånt möte med någon, då finns det alltid kvar.”
Och kanske är det just där han landat.
”Jag tycker det är så spännande att leva. Jag är så tacksam för kriserna, för mötena, för vardagen. För att jag får uppleva det här.”
